Jag är ingen hejjare på att safta och sylta. Jag bakar hellre än bra och misslyckast mestadels. Men jag gillar det konstigt nog ändå. Att hålla på i köket, att göra saker som andra uppskattar. För själva poängen med att göra goda saker är ju att andra ska tycka om dom. Mina barn, tex. Finns inget som känns så bra i magtrakten som när jag gjort mat som barnen äter sig proppmätta på. Eller som i det här fallet, när jag gör saft som de älskar. (Nu förstår jag dock varför de älskade saften då den blev hemskt söt. Nästa gång ska jag använda mer rabarber, och hemskt mycket mindre socker.)



Nu återstår bara att hitta lite fler flaskor så jag kan gör saft att spara i matkällaren också. Det här var den enda flaskan jag ägde, tyvärr. Riktigt gammal och köpt på loppis.