Vet ni, jag har bytt blogg. Eller skaffat en alternativ blogg. För jag älskar ju att blogga. Men min privata är just privat. Och den här, fotobloggen, känns så bunden till att innehålla just fotografiska alster. Men jag vill ju blogga om allt möjligt. Därför har jag skaffat en tredje blogg.

Vill ni kika in?

imitthem.blogg.se heter den. Säg gärna hej, då blir jag glad :)

Jag tänker inte överge mina andra bloggar, tankar och åsikter finns kvar där de oftast ventileras. Och fotomässiga bilder, t.ex. från jobb, finner ni här.

Men imitthem finns det lite allt möjligt. Lite mer privat, lite mer av personen bakom fotografierna ni alltid ser.

Här kommer receptet på tårtan jag bakade. Jag har nu gjort två stycken, och de blev hemskt goda! Och otroligt mastiga, man tar inte så stora bitar i och med att den är så hög. Fantasin öppnar för fler smaker, t.ex. byta ut körsbärsmarmeladen mot citron/apelsinmarmelad, och smaksätta bottnarna med t.ex. vanilj. Och göra ganachén i vit choklad. Ja, jag kommer absolut baka fler sådana här kakor/tårtor. På amerikanska bloggar finns mängder med recept, om man är intresserad.

Bottnar
2 ägg
2½ dl starkt kaffe
2½ dl filmjölk
1,25 dl matolja
200 g vetemjöl
450 g strösocker
85 g fin kakao
1 tsk bakpulver
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 tsk vaniljpulver (fungerar med vaniljsocker också)

Fyllning
500-600g g mascarpone
Drygt 3 dl vispgrädde
2½ dl körsbärsmarmelad
120 g extra fint strösocker (jag tog florsocker)
½ tsk vaniljpulver

Choklad ganaché
100 g mörk choklad
ca 2 dl vispgrädde
1 msk smör
Bigaråer/körsbär till garnering

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra 3 stycken bakformar som är 20 cm i diameter. (Jag bottna dem med en  bakplåtspapper vilket underlättade massor då bottnarna är väldig porösa och gärna faller sönder).
Blanda samman ägg, kaffe, matolja och filmjölk.

Blanda under tiden samman alla torra ingredienser och tillsätt dem sedan till vätskorna.

Fördela smeten i de tre formarna.
Grädda kakorna mitt i ugnen, ca 35 minuter. Bottnarna är klara när en provsticka kommer ut torr. Obs att kakorna ser kladdiga ut men det ska de göra.
(låt dem inte stå inne extra länge, konsistensen gör att de ser ofärdiga ut).

Ta ut kakorna och låt dem svalna, kyl sedan dem i kylskåp en timme.

Vispa samman mascarpne, grädde, socker samt vaniljpulver fast kräm. Tillsätt sedan körsbärsmarmeladen. Vispa tills konsistensen blir ganska hård.
Lägg en botten på ett tårtfat och bred på ett lager av mascarponekrämen. Upprepa med följande lager. När sista bottnen pålagd så sprid ut krämen på toppen och på sidorna. Använd en rak palett eller tex en pannkaksstekspade för att sprida ut krämen slätt och fint.

Låt gärna tårtan stå i kylen ca 30 minuter och släta ut krämen ytterligare för att få den slät och fin.
Smält chokladen till ganachèn tillsammans med smöret. Tillsätt grädden och rör tills den får en slät och fin konsistens.
Låt ganachen svalna lite innan den fördelas över tårtan (viktigt att den är sval, annars smälten krämen). Toppa med bigaråer.

Hej! Vad passar inte bättre på nyårsdagen än ett par fyrverkeribilder? Dock var jag aningens okoncentrerad, då hundarna och barnen stod bakom mig på tomten. Egentligen skulle jag inte ta några fyrverkeribilder alls, sedan ångrade jag mig och tog fram allt. Precis när vi skulle gå ut och jag skulle trycka in fjärrutlösaren så såg jag att en liten fjuttig anslutningssladd saknades. Ja, då bestämde jag mig för att koncentrera mig på barnen och hundarna... Och så ångrade jag mig igen och tog dessa snabba på stativ men utan fjärrutlösare, så skak blev det tyvärr. Är man velig så är man.

Jag har inte gillat namnet på den här bloggen senaste tiden. Det känns så bundet att just blogga om fotografi. Det var meningen när jag startade bloggen, men sedan har jag ändrat mig. Jag kan ju blogga om enbart det temat på min hemsideblogg. Så jag funderar på att ta bort denna (eller inaktivera/flytta innehållet) och sedan blogga på en annan adress som känns mer fri. Där jag kan blanda allt (jag har ju dessutom en annan privat blogg, men där är jag inte intresserad av att få några nya läsare direkt, den vill jag hålla privat även i framtiden).

Just nu stör jag mig så på att den heter just hannasFOTON, det finns så enormt många bloggar som heter något med "foto". Låter lite "småstadsfotografwannabee" (ja, jag är från en småstad, men kallar mig inte fotograf annat än när jag just gjort ett jobb).

Så, ja. Velig är bara förnamnet. Det är svårt att hitta en adress som är ledig OCH känns passande. Jag vill ha en kort adress som känns som Hanna.

Åh så svårt.

Här är det sjukt. Inte sjukt tråkigt, eller sjuk kallt. Utan sjukt snorigt, febrigt och huvudvärkigt.

Har gjort försök till julkortfotografering, och det gick hyffsat. Barn och hundar fastnade på samma bild, hur nu det är möjligt med så många viljor åt olika håll.

Förra året var det vacker snö när vi plåtade julkort. Nu är det bara grått och trist.

Vi fick vara inomhus. Nedan är min bästa vän Ciccis barn, och så mina.

Jag har gjort en fotobok till. I reklamsyfte. Jag har redan en ute, men tänkte uppgradera med en ny.

Denna gjorde jag hos fotoklok, jag har redan skrivit om dem en gång <-- (klicka). Nu var det dags igen. Denna gång provade jag deras onlinetjänst.

Och. Vilket resultat! Jag kan inte nog lovorda Fotoklok.se.

Om ni någongång ska göra en Fotobok. Lova att ni i alla fall provar med Fotoklok. För det blir så snyggt. Det är så enkelt. Man kan anpassa så mycket.

Detta är min svägerskas chihuahua. Lika gammal som Esther, samma pappa men en annan mor.

Lite stabbigare och kraftigare än Esther, men lika söt för det.

Esther och Sonya ligger i sängen och myser i solskenet. Solen skiner och det kunde lika gärna vara en vårdag i mars.

Hoppas på snö i vinter. Jag vill ta galna vinterbilder med snö flygandes överallt! Inte det här, gråa, trista...

Jag har inte fotograferat på länge. Mitt andra jobb tar all kraft, jag har ingen ork kvar att vara inspirerad eller fokuserad.

Jag väntar på en leverans av en störtsnygg bakgrund, samt en tygleverans på säckväv. Har tänkt att använda det till julkortsfotograferingarna. Eller ja, kanske inte ska skriva det i plural, jag har bara en sådan fotografering. Kan/vill/hinner inte göra fler, som min tillvaro ser ut nu. Lite besviken blir jag allt om sakerna inte hinner komma så jag kan använda dem, för, jag har ju räknat med det... Och om det bara kunde komma snö. Denna underbara snö! Då kunde jag engagera mig i julkortsfotograferingar! Men nu, med blask...

Nu ska jag skriva färdigt lite julkort, sedan åka och luncha med en arbetskamrat. Och efter det jobba, på mitt andra, energisugande jobb (och nej, det är inget fel på mitt jobb. Inte i jobbet i sig själv. Men det är mycket omkring som tar tankekraft och energi. Sådant som jag eftersökte förr, för att få jobba med huvudet och inte bara kroppen. Men nu skyr jag det...)

Nytt paket på hemsidan ligger uppe nu.



Minnesfotografering, där mycket fokus ligger på kontakt, närhet, omsesidig kärlek och speciella egenskaper som kännetecknar just ditt djur.



Kika in på www.hannamariafoto.se för info :)

En liten Photoshopförvandling som jag inte vet om jag visat.

Orginal.




Under bearbetning.




Färdig!

Har eventuellt ett hästprojekt på G. Ett större. Det vore så kul om det gick i hamn. Då blir det mycket hästfotografering, under flera tillfällen. Och inte den vanliga, utan mer speciell, någonting jag aldrig plåtat förr. Oj vad fel de känns att bara nämna sådana småsaker, när jag egentligen vill delge allt. Men, det är så dum om det inte blir som jag tänkt, därför väljer jag att inte säga så mycket.

Tills vidare bjuder jag på några bilder från filmningen jag hade med Stina och Appi. Precis som med Charlie blev det mest detaljbilder.

Igår var jag och barnen hundvakt åt Esthers halvbror, Bonzo. Två chihuahuaor farandes i full fart genom vårt hus, vilken fart de har!

De är jämngamla (sånär som på ett par dagar) och har vuxit upp tillsammans. Och har hur kul som helst tillsammans. Ibland slåss de så morrhåren ryker, men i nästa sekund delar de korg och putsar varandra.

Det märkt så tydligt att de är från två helt olika hem, och van vid olika saker. Esther är van vid full fart, hon kan leka i timmar i sträck med barnen och tröttnar aldrig. Hon bryr sig heller inte om hon blir uppväckt av barnen, eller om de bär henne. Bonzo, däremot, är en liten knubbis som tröttnar ganska snabbt på att leka, då vill han vila, och så "startar han upp" igen efter en stund. Han är skitsur om Esther kommer i närheten av hans bo, eller hans mat. Och om barnen blir för närgångna morrar han ilsket. Sådant som Esther är vad vid.