Igår var jag och barnen hundvakt åt Esthers halvbror, Bonzo. Två chihuahuaor farandes i full fart genom vårt hus, vilken fart de har!

De är jämngamla (sånär som på ett par dagar) och har vuxit upp tillsammans. Och har hur kul som helst tillsammans. Ibland slåss de så morrhåren ryker, men i nästa sekund delar de korg och putsar varandra.

Det märkt så tydligt att de är från två helt olika hem, och van vid olika saker. Esther är van vid full fart, hon kan leka i timmar i sträck med barnen och tröttnar aldrig. Hon bryr sig heller inte om hon blir uppväckt av barnen, eller om de bär henne. Bonzo, däremot, är en liten knubbis som tröttnar ganska snabbt på att leka, då vill han vila, och så "startar han upp" igen efter en stund. Han är skitsur om Esther kommer i närheten av hans bo, eller hans mat. Och om barnen blir för närgångna morrar han ilsket. Sådant som Esther är vad vid.