Så länge jag har funderat på detta. Velat, ordat med mig själv fram och tillbaka. Jag ska, jag vill, men det blir inte av.

För vet ni, surfar man runt på Fotografer så finns det mängder med unga tjejer och killar som mer än gärna slänger sig med titeln Fotograf, och uppepå det också har ett eget företag där man kan casha in lite pengar om man hittar någon som vill betala. Kostnaden för en session är oftast hutlöst hög och tagen för att hålla samma prisklass som de erfarna fotograferna. Personer som ägnar mer tid i photoshop (där de tillverkar visitkort och snoffsiga erbjudanden och fotobloggar) än de ägnar tid åt själva fotograferandet.

Så fort du äger en kamera blir du en Fotograf, på det sättet är jag lika mycket fotograf som min barn är med den barnsäkra cybershoten de leker med. Men är det rätt att skaffa ett (relativ billigt) arbetsredskap och sedan kunna ge sig själv en yrkestitel? Jag tycker det inte. Lika lite som jag skulle titulera mig konstnär bara för att jag råkar gilla att teckna, eller författare bara för att jag kan knåpa ihop en bok.

Rätta mig gärna. Eller kom med motargument.

Men för mig är en Fotograf någon som utövar sina kunskaper yrkesmässigt. Som har gedigen kunskap och erfarenhet. Inte kanske nödvändigtvis en utbildning, för erfarenhet och talang kan klinga lika högt. Men det är inte någon som ägt en kamera ett par år och sedan lyckas få till skapliga bilder med hjälp av photoshop och delvis lånad utrustning. Jag tycker det är ett hån mot de som faktiskt är riktigt, riktigt duktiga. Och som utövar fotograferandet yrkesmässigt.

Jag tycker att kallar man sig Fotograf ska man kunna leverera motsvarande det man tar betalt. Och man ska kunna leverera ordentligt. Tar du 1500:- för en session på någon timme ska bilderna vara fucking faboulus. Inte bara bra.

(Sedan finns det de unga som är otroligt talangfulla, som i sina företag tar en välförtjänt peng för uppdragen och med all rätt titulerar sig Fotografer, inget ont mot dom nu, man ska inte dra alla över en kam även om det är roligt.)

Men de senaste dagarna har jag ägnat tid åt att leta efter olika fotografer, se hur andra marknadsför sig, se vad de kan leverera och se vad de tar betalt. Och det är skrämmande vad många Fotografer det finns.

Skulle jag gå på en session hos dom, få de bilderna de själva (mer än gärna) lägger ut i sina portfoooolios, skulle jag blir fruktansvärt besviken.

Det jag själv funderar över är om jag själv kommer kunna leverera det jag kräver av andra. Jag har dock ingen önskan om att syssla med det här som yrke, utan som en meningsfull fritidssysselsättning och en bisyssla till mitt nuvarande jobb. Därför kommer jag nog aldrig bli annat än en Hobbyfotograf. Samtidigt som jag faktiskt inte vill gå back på att utföra en tjänst som andra ber mig om. För, i ärlighetens namn: Jag har tagit 200:- per gång. Då ingår session (1-2 timmar), resa, efterarbetet med bilderna (2-3 timmar) samt bilderna brända på skiva och levererade. Timlönen där är ju kanske lite mager. Att ta 200:- känns inte bra det heller. Vilken kvalité kan man vänta sig efter en session för två hundra spänn? (Hur man än vrider på sig är rumpan därbak) Vad är det värt, egentligen?

Här är jag, jag har ingen utbildning, ingen gedigen erfarenhet och en knappt märkbar talang. Men i gengäld brinner jag för det jag gör, är inte hutlöst dyr, får till skapliga kort och älskar att umgås med folk. Är du nöjd med det och dessutom går med på att betala en peng för min tid och mitt engagemang så tror jag vi kan komma finfint överens.

Att marknadsföra mig själv är dock inte min starka sida. Jag undrar om det blir något företagande för mig...