Efter gårdagens åsköverfall här omkring så flippade routern ur, och det resulterade i noll connection mellan våra datorer här hemma. Så jag fick inte ut några bilder. Det fungerar fortfarande inte som det ska, och det gör mig galen. Jag vill att saker ska fungera.

Jag var en sväng runt Forssa när jag slutat jobbet. På ett ställe stod det, gången innan, en älgko med kalv. Så jag körde väldigt lungt just där, och hoppades att den kanske skulle stå där igen. Och vilken vacker syn jag fick.

Jag kanske är enormt lättroad. Men jag fängslas alltid över hur andlöst veckert det är häromkring. Oavsett om det är djur ute, eller om jag är helt själv. Bara att åka på de här små slingriga vägarna som stundtals är helt osynliga av all dimma gör mig så oerhört avslappnad. Och att dessutom lyckas fånga ett ögonblick på bild känns ännu roligare. För mig handlar det inte om att massproducera en massa skit och hoppas att någon gillar det, bara för att jag kan. För så svårt är det inte. Har man en bra kamera och är lite estetiskt lagt kan man producera fina bilder.

Men jag vill fånga de jag kände just då, och det lyckas så ofantligt sällan. Att jag sedan har en blogg där jag kan visa upp mina försök i är ännu roligare. Även om läsarantalet är litet.

Jag kan på rak arm kanske säga att jag har ett tiotal bilder som jag tycker har något extra. Där jag fångat något, där jag känner att "det där" verkligen fastnat. Och ibland är det inte ens alltid jag själv som tagit bilden, men jag är delaktig i och med att jag regisserat och ibland figurerar själv där i.

Ingen vet (förrän nu då) att jag kände en emorm lycka efter gårdagens fotografering. Och det berodde på så ytterst små saker, men betydelsefulla just då. Jag hade precis avslutat mitt arbetspass. Det var "efter regn"-väder, luften var vissa gånger klar och vissa gånger tung. Det luktade gräsklipp och våt asfalt. När jag klev ur bilen för att bara få se, titta, stå själv och känna dofterna, kunde jag höra älgens tuggande i gräset. Det hördes, litet. Ljudet doldes av en bäck som forsade bakom ryggen på mig. En bäck som jag letat efter. Med etapper, och alldeles vackert forsande vatten.

Och den känslan kunde jag inte fånga på bild, därför är de här bilderna inga bilder med stor B.

Denna stod i dimman och väntade




Men så tröttnade hon på mig




Den här söta lilla rackaren var så stressad av mig, men den spanar just vid fototillfället in en hund och en flock får på andra sidan vägen. Kolla svansen! *vift-vift-vift*




Hittade en flock rådjur och/eller hjortar (30 stycken var dom i gänget)




Och denna stod så snällt och kikade på mig när jag åkte förbi



Jag börjar bli expert på "ParkeraSnabbtSomAttanOchGrabbaKameranSamtidigtSomJagInteSläpper djuretMedBlicken"-momentet.