Jag är taggad. Jag är laddad!

Jag har sedan anmälan i julas ätit mängder med fett och kolhydrater (pizza och godis). Jag har läst träningstips (vilka kläder är snyggast och matchar min cykel), motiverat mig själv och peppat. Berömt mig när jag mått bra (okey, jag dör väl inte av tio mils uppförsbacke), och deltagande kommit med glada rop och motiverande stöd när tanken på en 10-milacykling känts betungande (jag kommer dö!).

(jag tror dock att jag missat en detalj i min i överig väl utstuderande plan. Nämligen träningen. Men jag är en grymt positiv människa, och tror att man kommer långt med en finfin kosthållning och träninstips som är så väl inlästa att de numer sitter i ryggmärgen). Att hinna träna är en petitess.

Jag är övertygad om att jag kommer slå nytt banrekord (åt fel håll då tyvärr).

Så, wish me luck nu vänner. (Och om jag i december i år IGEN börjar min övertalningsprocess (tänk vilken gemenskap. Vilket utflykt och vilket väder. Vilken GREJ att göra tillsammans!) så please, slå mig med något hårt i huvudet.