Jag har just nu jordens längsta rast. Även kallad delad tur. Så, jag passade på att ta några självporträtt, för skojs skull. Har inga nya bilder på mig själv.

Och jag lyckades äntligen få den trådlösa fjärrutlösaren att fungera. Fanns inte någon instruktion med när jag köpte den, så jag har faktiskt inte vetat om den varit trasig eller om jag inte vetat hur man gör. Den har bara två lägen, en med 4 sekunders fördröjning och en vanlig. En sändare och en mottagare. Mottagaren har fått signalen  (blinkat grönt) men sedan inte slutit när jag tryckt av (blinkat rött). Och då har den ju liksom funkat, fast ändå inte. Direkt man startar kameran har objektivet fokuserat och letat och sedan stängt av sig.

Men nu! Hittade jag i förgreningen där man kan anpassa mottagaren till olika kameror, ett glapp. Och när jag tog i hårt så satte sig förgreningarna tillsammans som ett smäck. Det funkade! Gahh vad glad jag blev. Alltså var det bara glappt.

Till min gamla systemare var det ju plättlätt, en liten fjuttig sändare och inställningen till fjärre gjorde man i kameran. Ju bättre kamera desto krångligare inställningar.

Usch, det står en stor godisskål här. Jag har inte tagit en bit. Börjar jag kan jag sjutton inte sluta. Påsk och jul är fulla av allt för mycket godis. På kontoret står en stor skål chokladägg vid entrén. På mitt jobb erbjuds jag hela tiden, och här hemma finns det visst nu också. Jag mår så mycket bättre om jag inte äter godis och skit, men ibland jag inte motstå.