Den här bilden har jag länge planerat, och haft i huvudet hur jag vill ha. Bakifrån, ljus klänning, skogsstig och mörkt paraply. Sedan fotade Madde mig, och jag blev så himla glad när jag såg bilderna. Förstår ni vilken tilfredställelse det är att från att ha en vision i huvudet till att få det färdiga resultatet, och det går precis som man tänkt sig? (Sedan fanns det 359 bilder i kameran, varav jag sparade 15. Så det är ju bara ett urval som blir bra).

Det är min avkoppling det här. Leta idéer när jag äte ute, få idéerna att fastna i huvudet, utvärdera och förkasta. (Hela min utkast-mapp i mobilen är full av meddelanden där jag sparar ner idéer som jag får). Sedan få ett tillfälle att fota. När ljuset är som jag tänkt. När jag hittat "det" stället som funnits i huvudet från början. Och sedan timmarna framför datorn, kaffekoppen med kallnande kaffe, allt hör till. Det knäpper i lederna när jag suttit flera timmar i samma ställning, men när resultatet är färdigt blir jag så himla glad. Då är det värt alla myggbett och brännässlor och vrickade fötter.

// Hanna