Jag gav mig själv datorförbud i ett par dagar, då jag fick dundermigrän och var liggandes i 36 timmar utan att kunna äta eller ens sitta upp. Nu känns det bättre, men huvudvärken molar fortfarande bakom ögonen. Midsommarafton firades i halv dimma, och det inte av alkohol utan av värktabletter. Jag låg väldigt lågt med allt på midsommarafton, satt mest på en filt i skuggan. Men traditionsenligt så hann jag i alla fall binda en krans åt pojkarna. Midsommarbilder med blommiga hårprydnader hör till.

 



Pojkarna kläddes i finskjortor, men själv orkade jag inte ens sminka mig. Satte enkelhet och bekvämlighet först, linneklänning och linneskjorta från P.O.P / H&M. Ingen bryr sig om man är finklädd när man ligger i en buske och migränspyr. Nu gick det ju inte så långt, tack och lov.

Jag ska villigt erkänna att jag är helslut, därför har jag inte bloggat speciellt myclet. Kameran har fått vila, jag har inte hunnit ett dugg. Dagarna går skitfort, jag är trött av solen och fulla dagar och jag har inte orkat sitta vid datorn när det är fint ute.

Jag hann med  lite EGO-shopping trots att vi var tidspressade. Eller, vi och vi. David och hans flickvän var stressade, inte jag. Jag var mest sur över att behöva kuska runt som en oavlönad privatchaufför, och dessutom höra Davids halvgriniga spydigheter så fort jag inte hade samma åsikter.

En klänning, två par REA-skor och en iPhone blev det. Det sistnämnda blev jag lurad på. Skulle bara kollla bindningstiden på mitt abonnemnag, och kom ut med en ny telefon. Jag klarar inte av försäljare. Hur de än vänder och vrider på det så kommer det alltid att vara 1) Jag som förlorar på det. 2) De som tjänar på det. Oavsett vilka ord de kommer med.

Alvin sniffar blomma.

Jag hyser lite hat-kärlek till olika ramar. Ibland tycker jag det blir fint, och ibland tycker jag det blir för mycket. Men en fin ram kan höja bilden, om man hittar rätt typ. Tycker ni ovanstående ram är fin? Själv föredrar jag i så fall en helt svart ram (som de jag haft vid sommarbilderna), om jag nu måste ha någon alls. Men för webben kan det vara en kul grej att sätta något annat runt bilden än bara en tunn linje.

Nu ska jag gå och göra lite popcorn, och sedan se på tv en stund. Och så ska jag lägga mig tidigt. I morgon jobbar jag min sista dag innan semestern. Hörde ni, eller ska jag ta det en gång till? Jag har semester nästa vecka. Känns overkligt.

Jag älskar prästkragar :-)

(Sonya åt dessvärre upp sin någon sekunde efter sista bilden knäpptes)

Det här är ju lite sommar i alla fall. Fast igår var det skitkallt ute så det var inte speciellt somrigt att vara ute. Jag var ju hemma från jobbet så jag läste mest. Liggandes och sittandes. Inne och ute. Kameran är ju alltid med mig så några macrobilder blev det också. Men jag mådde grymt mycket bättre än i måndags, då kände jag mig riktigt, riktigt sjuk. Ungefär som när jag höggravid låg inlagd på sjukhus med skyhögt blodtryck.

Idag ska vi åka till ICA och köpa massor med jordgubbar och kalla goda korvar, och sedan ska vi ha picknick ute hos mormor och morfar.

Dessutom har barnen beställt paj till middag ikväll. "Sådan paj som Plugh äter!" "Ja! Sån paj som Plug äter mamma! Det vill vi ha ikväll!" Jaha. Och hurdan j*vla paj äter den där fågelskrämman då? (Byggare Bob om ni inte hajjar vad jag menar, hehe). Det lutar åt att jag gör det lätt för mig och köper färdig pajdeg, och sedan stoppar i vanlig köttfärs och fetaost och så får det stå i ugnen ett tag. Det funkar nog. Oj vad hungrig jag blev.

Alvin fick sova middag hos mormor och morfar. Då ser man ut såhär när man vaknar.



"Jag ska banne mig inte skratta, morfar. Du kan larva dig hur mycket som helst, jag ska inte dra på munnen..."

Jag vet inte om det är någon kombinerad vätske/saltbrist och bara vanlig utmattning sedan i lördags. Men jag var sjukt dålig i förmiddags. Svimfärdig och mådde hemskt illa, frös som en gris och knallröd i ansiktet för där hettade det minsann. Och gråtfärdig av trötthet. Jag blir alldeles villrådig, för sådär har jag aldrig mått. Våndades och stötte och blötte argument för och emot att jobba morgondagen. Jag brukar aldrig känna efter, och jag mår aldrig dåligt och är jag krasslig så jobba jag ändå och intalar mig själv att det går över. Lider i princip bara av migrän som slår till några gånger i månaden, men som jag ändå lärt mig leva med. Men det här, jag kände mig som ett stort frågetecken.

Så jag sjukanmälde mig i morgon, lite i förebyggande syfte. Det är svårt att sjukanmäla sig klockan sju på morgonen när kontoret öppnar, när man själv börjar sju. Hur man än gör så sätter man folk på pottkanten, och jag skulle dessutom ha en inskolning med mig och då är det inte snällt att meddela att man inte kommer i samma stund som man ska ses.

Jag köpte godis till barnen, och fick två timmars halvslummer vid Jurassic Park. Sedan kändes det lite bättre, när jag fått sova. Men nu har jag grym huvudvärk istället, och halsont. Men jag känner mig inte sådär otäckt frånvarande som jag var i förmiddags. Då kände jag inte igen mig själv.

Jag har ingen koll på några tider. Det enda jag vet är att det var grymt jobbigt. Hemsk motvind, hemsk blåst och hemskt regn. Dessutom var det sabotage, någon hade hällt ut spik på banan så hundratals tjejer fick punka. Men det märkte jag inget av, tack och lov.

Ett tillägg är, att nästa år (ser ni, jag är redan på G för en runda nästa år igen) ska jag packa ner mer än 2 träningsmil i ryggsäcken. Gudars vad mina ben värkt i natt. Det är inte sunt att cykla tio mil utan att ha tränat mer än en timme.

Men ingen känsla är ju så härlig som när man är ombytt och kan koppla av i bilen efteråt. Åhh vad bra man känner sig då. Och jag fick faktiskt en femårsmedalj. Inte visste jag att jag deltagit så många år.

Idag har jag dock inte tid med någon vila. Dagen startade vid sex i morse, Björn och Elis och vi andra åt frulle innan de skulle iväg till Linköping för flyguppvisning. Sedan ska jag och Alvin åka och panta miljoners burkar, handla blommor åt gammelmormor och sedan plantera det. Klockan ett ska jag på kusinträff, det ska också bli kul.

Jag är taggad. Jag är laddad!

Jag har sedan anmälan i julas ätit mängder med fett och kolhydrater (pizza och godis). Jag har läst träningstips (vilka kläder är snyggast och matchar min cykel), motiverat mig själv och peppat. Berömt mig när jag mått bra (okey, jag dör väl inte av tio mils uppförsbacke), och deltagande kommit med glada rop och motiverande stöd när tanken på en 10-milacykling känts betungande (jag kommer dö!).

(jag tror dock att jag missat en detalj i min i överig väl utstuderande plan. Nämligen träningen. Men jag är en grymt positiv människa, och tror att man kommer långt med en finfin kosthållning och träninstips som är så väl inlästa att de numer sitter i ryggmärgen). Att hinna träna är en petitess.

Jag är övertygad om att jag kommer slå nytt banrekord (åt fel håll då tyvärr).

Så, wish me luck nu vänner. (Och om jag i december i år IGEN börjar min övertalningsprocess (tänk vilken gemenskap. Vilket utflykt och vilket väder. Vilken GREJ att göra tillsammans!) så please, slå mig med något hårt i huvudet.

Det är svårt att få till det här med blåsningen av maskrosludd. Precis som med såpbubblor så blåser det liksom åt fel håll. Ständigt.

Här kommer två till på Emelie och Filip.





Vissa gånger fick Filip ett otroligt glans i ögonen!

Den här bilden blev något för ljus. Inte överexponerad, men den var så pass ljus att den passade perfekt till highkey.

Och visst blev den fin?



Den ljusa vinjetteringen kom främst till för att minska fokus från Filips små händer.

Igår var jag ute och fotograferade Emelie och hennes lilla pojke Filip.

Nu på morgonen har jag haft alldeles för lite tid, massor av telefonsamtal både från jobb och försäljare. Men två bilder hann jag med, så dom kan jag visa.

Lite highkey-tonade och med svag färg.

Båda bilderna är tagna med favoritobjektivet för utomhusfotografering: Nikon 70-300mm.

En ynka bild på Ebba hann jag med. Nu ska jag rusa till jobbet. Shit vad trött jag är. Tänker alltid att jag ska ta en powernap innan jag går tillbaka. Men det sker aldrig. Håller igång här hemma och blir sedan dödstrött sista timmen på jobbet. Hoppas kvällen går fort, jag har huvudvärk och har dessutom tänkt ta antingen en cykeltur eller promenad till ikväll.

BTW Förra månaden (maj) slog jag rekord i antal taggade bilder sedan jag startade med publika uppladdningar. (taggade bilder är de jag publicerat, antingen här eller på fejjan). Om jag inte räknar med de här sista Emil-bilderna så har jag publicerat (några till är ju levererade som beställningar, men inte publicerade) 61 bilder i maj månad. Huvva. Fast jag blir så glad över uppdrag ska ni veta :-)

Ute på blomplockning.

Jag kunde inte mätta ner de här bilderna, för jag tyckte att ljuset blev så fint. Solsken bland löven i bakgrunden, men Maria och Emil står själva i skuggan.

(nu blir det inga fler Emil och Maria-bilder för tillfället. Ska pyssla med Ebba-bilder istället)

(bilderna ovan är tagna med Nikon 70-300mm)