Detta var en bild som blev utfrätt, men kvalitén är ju inte allt alla gånger. Jag är hemskt förtjust i den ändå.



(BTW har jag ändrat bredden på bilderna nu, säg till om det ser knas ut!)

Något som jag tycker hör hösten till är indiskt chai-te. Det ska smaka riktigt gräddigt och sött, så speciellt nyttigt är det ju inte. Men hemskt gott!



Jag gör mitt på lösviktste som är köpt i en vanlig ICA-butik. 

2 dl nybryggt chai-te blandas med tre teskiedar råsocker, samt blandas med
en dryg dl lattemjölk (lattemjölken har jag värmt och vispat innan jag blandat det med teet).
Skummet som blir kvar skedar man över till den färdiga blandningen.
Och pricken över i-et är en puff kanel över skummet.

Namnam!

I går kväll fotograferade jag ett så fint par. Ett halvblodssto och dennes ägarinna. Underbart par! Men sorgligt då hästen ska avlivas snart. Detta var således en minnesfotografering. Syftet med fotograferingen var att fånga allt som det var nu. Dvs inget förskönande rosaskimmer med svävande trav och vita klänningar. Hästen var dålig, hade ont och värdigheten minskade hela tiden. Ändå var hon så pigg, så förväntansfull över att kanske, eventuellt, få jobba lite.

Den här bilden är en av mina favoriter. Just för att den är så okonstlad. De gick före mig för att hitta en fin plats, hästen stannade och spanade utåt hagen och jag ropade åt dem att stå still när jag såg hur ljuset låg.

Jag älskar den böljande linjen från svansen till öronen ♥

Det här är också en bild som känns. Det är sensommar, det är fuktigt ute och de sista minutrarna varm kvällssol. En underbar kväll att få föreviga två vänner på.

Träffade det blivande brudparet Joakim och Cecilia i tisdags.

Ljuset vid sjön var alldeles underbart, och ni som känner mig vet att jag är hemskt svag för motljus.

En bild som jag gjort lite annolunda i färgtonerna.

En av favoriterna från gårdagens fotografering.

Lite ISO-brusig men hon är ju söt ändå :)

En liten bild på Julia och henne fina vovva som jag glömt visa.

I fyra veckor har jag medvetet avstått från att boka fotograferingar, just för att få lite semester. Men nu börjar fotograferingarna närma sig, och jag sparkar igång höstsäsongen med en bröllopsfotografering nästa helg. Och javisst, höll på att glömma att jag har en gravidfotografering på söndag, egentligen när jag har semester men jag är så sugen på att fota så det är struntsamma att jag hade planerat att vara ledig. 

Jag är sjuk taggad för att fota bröllop, det ska bli enormt kul! Har ett anteckningsblock med mig ständigt, och plitar ner idéer och funderingar som poppar upp. Så jag har även en konsultationen blir i början av nästa vecka, och sedan rullar det på med familjefotograferingar och barnfotograferingar. Precis som jag vill ha det :)

Har dessutom flaggat för att jag vill ha lite parfotograferingar, så det bokade jag snabbt in två stycken. Höstiga toner och massa förälskelse, kan man annat än se fram emot sådana fotograferingar.

Ovan en bild på dundersöta Ella, barnens yngsta kusin.

"Glömde visst bort att det utlovades en rapport om mig.

Fast, det där är ju länge sedan nu. Jisses, vem bryr sig om det? Nu är jag en glad valp som just kommit på hur man busar på riktigt. Ni vet, bitas, skälla och bjäffsa, sno strumpor och gnaga i sladdar och böcker.

Jag mådde rätt tjyvens där ett tag, grönrockarna trodde det var ute med mig. Fast efter ett par dagar med dropp och lite antibiotika så var jag piggelin. Eller i alla fall på benen. Matte trodde att hon fått en lugn valp, tji fick hon. Jag har två veckorns uteblivit bus att ta igen.

Bäst är det att busa med min halvbror, Bonzo. Jäklar i min lilla låda vad jobbig han är! Bits och nyps och drar i öronen på mig. Och skriker gör han! Så fort jag vill gå undan är han där och gapar och skriker på mig. Typiskt grabbar.

Nä, här kan jag inte knattra längre, ska spela lite LEGO Batman med storebror.

Bit & Kyss // Esther"

Och bloggen vilar lite. Fast en stor del av bloggens vilopaus har varit pga en förlamande oro för lilla valpen som bor här hemma. Jag har inte fått något vettigt gjort alls, mest kuskat runt mellan olika veterinärstationer, lämnat och hämtat lillvovvan. Däremellan oroat mig. Massor. Hon har varit riktigt dålig, och precis alla göromål känns så små och oviktiga i jämförelse med ett litet liv som kanske kommer släckas. Men nu är hon på bättringsvägen. Och jag har ägnat några timmar åt jobb nu. Tillbaka till verkligheten alltså.

Mot kvällningen kanske det kommer en liten update från EsterPester själv. Om hon kan slita sin 750-grams kropp från det varma, ulliga fårskinnet hon fått.