Canvasen som Emil fick i dop-present har jag ju glömt visa er. Fast den var ju mest till hans föräldrar. Jag blev så glad när jag öppnadet paketet från Crimson, den var precis lika fin som jag hade hoppas.



Dock hade jag själv inte valt just den bilden, ögonen blev inte helt skarpa. Men enligt Maria var det där "så Emil", så jag la ett oskarpt tonat filter ovanpå så hela bilden fick ett litet disigt skimmer över sig.

Nej, det ska jag inte säga.

Men vet ni vilket trassel det är med barn, hund och sedan ett försökt till testfotografering med nya utrustningen? Jag har aldrig i hela mitt liv fotat med annat än den blixten jag köpt som sitter på kameran. Nu kom mitt blixtpaket igår. Och jag riggade det idag. Jag har ingen som helst erfarenhet av fristående blixtar, ljussättning, ingenting. Bara att lyckas montera allt utan att permanenetfästa Sonya i något av paraplyerna var en konst. Hon gick bland sladdar och annat och fastnade och nosade. Och så en Alvin som blev själaglad över alla sladdar! Han älskar sladdar! Alvin in paradise liksom. Synkkablar och laddsladdar i dubbel uppsättning.

Hur det gick då? Ja, jag hann inte så långt. För sedan kom Elis, och då var det bara att packa ihop allt. Hund och två barn funkar absolut inte med en utrustning värd min dubbla månadslön.

Men, jag vet hur man riggar allt. Jag fick den trådlösa triggern att fungera på den ena blixten samtidigt som den andra synkas via kabel, jag har fått lite koll på styrkorna i blixtarna. Och det är väl i stort sätt allt. Jag försökte clipsa fast min PVC-bakgrund (den jag använder vid nedanstående fotografering) men det var lögn i helsike då barnen bara snodde clipsen hela tiden, så några testbilder blev det inte.

Tänk vilken dröm att kuna fota i en färdig studio, att kunna få hjälp av någon som talar om hur saker fungerar och sedan testa tills man tröttnar för stunden. Men min knappa tid, bökiga och oregelbundna tillvaro är det liksom stört omöjligt att ens få en timme i fred. Och all utrustning måste riggas upp och ner efter varje gång, den finns inte en enda ledig plats i det här huset där saker skulle kunna få stå uppe.

Men. Jag är nöjd ändå, hörni :-)

Nedan finns två bilder från det jag och barnen pysslade med igår. Vi gjorde lite askar att förvara mina små Panduropysselprylar i. Och sedan en bild på de småsakerna jag handlade när jag och Louise var i E-tuna.





Nu ska jag snart börja med middagen. Panerad spätta med remouladsås och potatis. Så grymt gott!

Sedan kanske jag kan få tid över att fixa med Marias bilder från Emils dop. Jag har så himla dåligt samvete för att jag inte börjat tidigare, men Paint funkar liksom inte som redigeringsprogram.

Jag har knappt fotat någon snö alls. Det är illa. Så underbart som det varit ute sista veckorna. Men jag färdas ju på cykel, numer. Och det är inte speciellt motiverande att ta med sig kameran på en cykeltur i iskylan när man förfrusit näsan efter fem minuter. Det känns liksom löjligt.

Men en bild tog jag utanför dörren, den enda snöiga, kalla bilden som blivit den här vintern. Jag hoppas att det kommer en kall period till snart, så jag får en chans till.

Tänk att det verkligen känns som en försmak på våren när huset är fyllt av tulpaner. Det är bra att fylla år ^^



Fast ovanstående blommor köpte jag själv, och alla små vaser är loppisfynd från loppisar jag besökt.

Elis har spikat. Och spikat. Och spikat lite till. Vi har fullt med inspikade skruvar i alla (tack och lov ofärdiga) träväggar i trapphuset.



Alvin har mest farit omkring och busat och sprallat. Och lagt sig i det jag gjort. Snott saker. Gömt saker. Sådant som gör hemmapyssel lätt och smidigt ;-)

Och jag har sytt.

En paradhandduk till kökshyllan. Impulsköpte (allt för dyrt) tyg i syaffären. Det blev bara så fint, tycker jag i alla fall. I morgon ska jag fortsätta sy. Gardiner till vardagsrummet den här gången. Kommer inte hinna klart, men det är skön avkoppling.

Det absolut bästa i hela huset.



Ahhh...

Och då har jag målat min hylla.


Samt gjort åtta lådor lax, potatis och ärtor.



Dessutom är barnen nyduschade och mysiga. Ahhh...

Det var en dum idé att försöka sig på att grundmåla en hylla ikväll. Barnen var superspeedade, Alvin sprang omkring som en busig kattunge och bara tjoade och skrek. Och Elis fingrade överall. Och då menar jag överallt. Trots att jag motade bort honom hela tiden hade han mer färg på sig än jag. Och då fick han inte ta i en pensel ens. Monsterbarn.



Ska fortsätta i morgon kväll, det var en del ställen jag inte kom åt, och jag fick inte chansen att ens försöka när barnen snurrade runt fötterna på mig.

Fast dom är söta ändå, såklart. Alldeles rödrosiga på kinderna när vi kom in efter en pulkatur ner på stan. Mina små sötnosar. Vill bara pussa på dom. Tänk att det behovet aldrig verkar försvinna. Jag behöver dom. Har jag jobbat en heldag 7-20 och bara träffat dom den timmen vi har innan dagis på morgonen, är ingen mer glad än jag när de tassar in till oss i sängen mitt i natten. För då får jag krama, pussa och mysa lite. En hel dag utan killarna och det känns fysiskt att något saknas. typ som om jag bara skulle gå med en strumpa på mig.

Nu ska dom små monstren kastas i säng. Fortsatt trevlig kväll mina vänner :-)

Ibland har jag bloggtorka. Alltså, jag vill läsa fler bloggar. Jag har ett fåtal bloggar som jag följer regelbundet, och alla är fotobloggar.

Ni som känner att ni vill ha en läsare till (moi då) kan väl skriva ner adressen till mig, så jag har något att läsa. Det vore snällt :-)

Att ha ett trapphus utan räcke är lite halvnervöst med två superbusar till barn. Jag bara väntar mig att någon av dom ska kliva rakt ut och ner.

Huuuuuh.

Förhoppningsvis finns det golv på övre delen ikväll. Och ett räcke. Annars kommer jag inte kunna sova utan att kedja fast barnen i sina sängar. Och mig själv för den delen, jag kan också gå i sömnen...

Dessutom kan jag tillägga att huset åter igen är fullt av sågspån och byggdamm. Det som är så skönt att lägga sådant bakom sig. I fem år har jag haft slipdamm i köksskåpen och spånbitar i strumporna. Och nu är det alltså dags igen.

En nytagen bild på nakenfisen Emil. Visst är han söt ♥



Fast han hade vissa svårigheter både med att hålla både huvudet och humöret uppe, speciellt i magläge.

Hann med en fotostund hos Emil också. Han var glad nästan hela tiden. Synd att jag hade brått bara. Men jag har alltid brått. Vad jag än gör.



Denna bild ska jag nog göra till svartvit i stället. Tror tonerna i den kan bli fina. Men just nu har jag inte det programmet jag ville använda. Photoshop Elements har jag precis installerat i min egna bärbara, förr låg den i Björns, men han fick rensa datorn när den krånglade tidigare i somras. Men. Alltid dessa men. Jag har inte kvar serienumret som följer med. Dumt nog finns det serienummer på alla andra cd-fodral som medföljde programmet, men just detta nummet finns bara inte någonstans. Åhhh så grinig jag blir. Jag kan redigera vid stationära datorn, men även där krånglar det. Den datorn klarar inte RAW-filer. Det gör däremot min lilla dator, men där har jag som sagt inget program som går att använda. Vad roligt allt är.

Har idag bränt en skiva åt Li´s mamma som jag ska skicka via snigelposten. Och bland annat nedanstående bilder finns på. I svart/vitt, färg och som exemplet nedan; sepia.

Elis hjälper pappa att riva masonit i vårat trapphus. Det är om möjligt nu ännu fulare. Trapphuset alltså.



Sonya kom med ut och kollade raketerna.



Och till sist lite kabam och kaboom.

En sammanfattning över mitt fotoår 2009.

Januari.



I januari fotade jag Sabinas pojke Vilmer. Dessutom fick Alvin agera modell till tokiga idéer. Något som han var måttligt förtjust i.

Februari.



I februari hade jag en monokrom/egoperiod. Madde hjälpe mig med egobilderna, och hon fick även figurera på några av mina porträtt. Mycket kontraster och skugga/efterbelys i bilderna från den här månaden.

Mars.



I mars köpte jag mitt macroobjektiv (Tamron 90 mm). Så macro och porträtt var det jag mest fotade då. David och Louise ville ha lite temabilder.

April.



I april fortsatte jag macrofotograferandet. Svårt att låta bli med alla vackra vårblommor som poppar upp överallt. (Bilden på Elis vann även tredjeprisplatsen i lokaltidningens vårbildstävling).

Maj.



I maj försökte jag mig på myror, vilket var grymt svårt. När skärpan väl hunnit lagt sig flyttade de snabba små kräken sig. Manuell fokusering fick vara det som funkade (Snigelbilden vann en förstasideposition och där vann jag några månaders PREMIUM-medlemsskap).

Juni.



I juni köpte jag mitt vidvikelobjektiv. Tamron 10-24 mm. Dessutom hade jag mängder med idéer, och snälla bästa vännen Madde hjälpte mig med nästan alla (bilden på prästkragarna vann lokaltidningens sommarbildstävling).

Juli.



I juli figurerade marias ruda mage på många av mina bilder. Det är jättekul att fota gravidmagar, hoppas på fler framöver.

Augusti.



I augusti fick jag en bild jag älskar på pojkarna. Den där de kramas. Det är den veckraste bilden jag har på pojkarna. Sedan fotade jag Ebba också. Tjejen med de fina ögonen. Sabinas Nikolaj och Vilmer fick också figurera på några sommarbilder.

September.



Här har Marias mage försvunnit, men det har tillkommit en lite Emil. Som jag hoppas få fotografera ännu mer. Pojkarna fick agera modeller när jag skulle testa nya redigeringsmetoder. Lite toner, lite kurvor och lite skuggor.

Oktober.



I oktober låg jag ganska lågt med det planerade fotograferandet. Istället fick kameran förlja med på korvgrillning, utflykter och annat. Louise och Gabriella fick lite temabilder.

November.



I november fick en viss Lu fotograferas. Den översta sovbilden fick även bli canvasförstoring i doppresent. Här börjar jag fota med mitt då nyinköpta Nikon 50/1,4.

December.



I december blev det mestadels julbilder. Ebba, Ida och Erik, Elis och Alvin samt söta Li fick figurera. Här har jag även köpt till en ny blixt. En Nikon SB 900 som gör att jag kan sätta ljuset på annat sätt.

Hopps ni fann lite nöje i att se mina fotominnen från 2009.

Nästa år hoppas jag kunna utveckla min portabla hemmastudio mer. En blixt på stativ kommer jag köpa, och förhoppningsvis en fast vit bakgrund med släp.

Ha ett gott 2010 alla vänner!