Äsch, detta börjar kännas som en fjortisblogg. Bara bilder på mig själv. Men ibland behöver man boosta sitt ego lite. Har man tur att se någolunda skaplig ut på en del bilder så känns det kul att kunna visa dom. För två år sedan var jag 15-17 kilo lättare. Skillnaden var enorm, och samtidigt minimal. Jag är trygg i mig själv och tycker inte att mina mjuka konturer ligger mig till last. Därför känns det inte så farligt att ha gått upp.

Men, jag måste erkänna att det var trevligare att ha de där kilona någon annanstans än runt arslet, och man behöver inte ta femtio bilder för att får fem man är nöjd med. Bantningsnojjor, kroppsfixering och annat känns dock ganska passé, det överlämnar jag med varm hand åt andra. Jag är för gammal för sådant. Dock kanske jag skulle se till att få en släng bulimi nu innan bikinisäsongen helt är över. Jag lider faktiskt periodvis av falsk bulimi, jag äter gott, mycket och fel och, ja. Det där sista momentet får jag (som tur är) aldrig till.

Men, men. Jag är Hanna, för tillfället ganska rund både här och där. Och faktiskt, helt utan komplex och annat. (Tänk vad mycket enklare det hade varit om man kunnat skriva samma text när man var 16 år.)