Att ha ett trapphus utan räcke är lite halvnervöst med två superbusar till barn. Jag bara väntar mig att någon av dom ska kliva rakt ut och ner.

Huuuuuh.

Förhoppningsvis finns det golv på övre delen ikväll. Och ett räcke. Annars kommer jag inte kunna sova utan att kedja fast barnen i sina sängar. Och mig själv för den delen, jag kan också gå i sömnen...

Dessutom kan jag tillägga att huset åter igen är fullt av sågspån och byggdamm. Det som är så skönt att lägga sådant bakom sig. I fem år har jag haft slipdamm i köksskåpen och spånbitar i strumporna. Och nu är det alltså dags igen.