det är mycket nu. Mycket jobb. Mycket skola. Lite fritid. Nära på noll datatid (om jag inte räknar allt skrivande då). Ett tag kändes det som om jag låg efter, men efter att ha validerat tre kurser med gott resultat på kort tid ligger jag ikapp med mig själv igen. I alla fall pluggmässigt :-P. Mitt mål är ju att bara ha en kurs kvar efter jul. Och då har jag lite att avverka. Men hellre massor just nu, under en kort period. Än att dra ut på det.

Men ni förstår att allt kommer in andra hand. Ni vill inte veta hur det ser ut här hemma. Vi behöver ingen dammsugare, jag kan ta krattan istället. Snart blir tvätthögen så stor i källaren att den inom kort kommer nå upp för trappan och liksom av sig självt hitta in i garderoberna. Jag har den önskningen i alla fall. Blir det tillräckligt skitigt här hemma kanske någon annan får ångest, och inte bara jag. Bara nu. Inte sedan. Men nu, innan jul. Tills jag är klar. Får det vara såhär.

Idag jobbade jag 7-20. Skulle ha rast mellan 12-13. Men den försvann. Och därmed försvann min möjlighet till att åka hem och hämta datorn till skolan, äta lunch och rasta Sonya. Men jag hann springa till ICA och köpa en penna innan jag började.

I morgon är det samma sak. 7-20. Förmodligen heller ingen lunch. Den berömda väggen som sagt. Den känns just nu långt bort. Väldigt långt bort och jag går på högvarv så länge jag står upp och så snart jag intar sittande läger somnar jag bums. Ett effektivt sätt att tillvarata dötid på. Så länge man sitter är man inte effektiv och då kan man lika gärna microsova. Vad vore jag utan mina microlurar.

Nu ska jag skriva en timme. Det värsta är att Björn nattar barn i sovrummet. Där mina böcker finns. Går jag in i sovrummet kommer mammahjärtat fram och jag övertar nattningen så snart jag se de små. Jag saknar dom. Jag får försöka skriva med hjälp av målen och betygskritererna, för det gäller att smida medan järnet är varmt (dvs vara effektiv så länge ögonen är öppna).